Sista dagen

Nu är stunden kommen, nycklar ska lämnas tillbaka, intyg har erhållits och det är dags att säga adjö för den här gången. Eller?

Efter att ha hållit ytterligare en matematik A lektion, temat var statistik och framförallt cirkeldiagram, tog jag och J del av två presentationer. Dels om Svenska skolan i Paris, eleverna här ges möjlighet att gå tvåan på en Svensk skola utomlands, och dels om det kommande rollspelet som ska genomföras nästa fredag. Rollspelet på fredag verkar otroligt spännande och givande. Det är organisationen GRUL som är en del av Göteborgsregionens Kommunalförbund som på uppdrag från Internationella programkontoret har en EU satsning och i det ingår att på 10 skolor ha EU-rollspel. Min skola har den förmånen att vara en av skolorna där ett EU-rollspel skall gå av stapeln. Tanken är att eleverna skall simulera ett ministermöte om klimat. De är tilldelade ett land de skall representera och får tid att söka information, skriva lagförslag och tal. På fredag spelas detta upp och hur det går, vet ingen. Det är så spännande så jag knappt kan bärga mig. Har pratat med ansvarig lärare på skolan och har möjlighet att hjälpa till med förberedelser och annat. Detta kommer tyvärr innebära att jag missar fredagens seminarium. Jag är otroligt kluven, men som det känns nu vill jag inte missa chansen till rollspelet. Har tagit kontakt med min seminarieledare för råd. GRUL fokuserar på upplevelsebaserat lärande. Det är mycket intressant. Det framhålls ofta att desto fler sinnen vi stimulerar under inlärning desto bättre befästs kunskapen. Att ibland göra liknande aktiviteter känns otroligt berikande. Även om det är pirrigt för eleverna att vara med om liknande övningar så är det min starka övertygelse att det är väldigt stimulerande. Kunskaperna sätts i sitt sammanhang, och man får träna på att göra anföranden och uppträda på sätt som inte hör till vardagen.

Några av er kanske undrar hur lektionen gick som jag nyss nämnde i förbifarten. Jag tycker det gick bra. Använde mig av min macbook och gjorde cirkeldiagram i Numbers (Mac OS motsvarighet till Excel). Återigen blir det himla mycket roligare om man har tid och möjlighet att förbereda sig. Undervisningshavet är så oändligt stort, det är bara på med sydvästen och ut och fiska upp mer spännande arbetsmoment och vinklar än redan använda.

Vid lunchbordet pratades lite skolpolitik. Sammanfattningsvis ville jag framhålla att: hur ska man få elever, lärare och andra samhällsaktörer att känna sig motiverade att verka i och känna tilltro till svensk skola om inte regeringen visar ett stort intresse? Jag tycker inte att det är att visa intresse om man inte tar tag i saken. För upp skolan på nationell statlig nivå, öka finansieringen till verksamhet och löner samt satsa på ett kvalitativt snarare än kvantitativt utbildningsväsende.

Med dessa ord vill jag tacka trogna läsare. Hoppas vi hörs igen. Det har varit otroligt givande att få uttrycka sina tankar och funderingar här. Till alla er på min praktikskola vill jag framföra mina varmaste lyckönskningar. Till min handledare och de lärare vi har fått följa vill jag säga att jag har uppskattat tiden på min praktik så otroligt mycket. Kommer sakna er massor, men misströsta icke, vi ses snart igen, kanske till och med på fredag.

Väl mött
Freddy Grip

Näst sista dagen

Nu har alla tre praktikveckor nästan gått. Det är jobbigt att i den vardagliga kontakten med alla elever, lärare och annan personal behöva väva in ett: hej då, vi kanske inte ses förens i vår. Nu ska jag inte bli sentimental, det är ju en hel dag kvar. Dagarna är så fulla och händelserika så många av dem kan kännas som veckor, eller man kan i alla fall efter en vanlig vardag vara trött som efter en vecka.

Idag har jag börjat genomföra en enkät om datoranvändandet, ska börja bearbeta materialet ikväll. Vid första anblick verkar det slående likt de rapporter jag läst från både USA och Falkenberg där det framhålls att eleverna är på det hela taget positiva till en egen bärbar dator men att de själva upplever datorerna som störande och ibland för frestande så att de börja surfa privat. Är glatt överraskad att de i Falkenberg hade vett nog att ge eleverna varsin macbook, medan vi längre norrut fortfarande är kvar i PC träsket. När ska vi bli starka nog att trotsa Microsoftlobbyn och våga upphandla vettiga datorer? Skämt å sido, resultaten av enkäterna är spännande och sätter verkligen, tycker jag fingret på kärnan problemet, att datorerna kommer in utan att man förberett det med kringutrustning, regler och strategier. Tyvärr ett inte allt för ovanligt förhållningsätt i Sverige, att man tar itu med problemen först när de blivit problem.

När jag inte ägnat min tid åt enkäter så har jag fortsatt diskutera derivata med lite elever. De har fått lösa en uppgift på det Nationella provet i Matematik C VT 1996.

Uppgift 11:
En kompis till dig, som läser samma mattekurs som du, kommer fram till dig och
säger ”Jag fattar inte ett dugg av det här med derivata”.
Hjälp din kompis genom att förklara vad derivata är.
Förklara så utförligt du kan och på så många sätt du kan.
Du ska inte härleda eller beskriva deriveringsreglerna (4p)

En väldigt spännande uppgift tycker jag. Den är nära anknuten till det som står i kursmålen: att kunna förklara och åskådliggöra begreppet derivata.
Det hela handlar om förmågan att kunna föra matematiska samtal. Vi har ett problemfokuserat lärande, men det blir farligt om matematikkunskaper bara blir att samla på sig receptlösningar för att kunna hantera problem. Syftet med matematiken tycker jag är att träna den analytiska förmågan och det görs endast då man förstår begreppen och vet vad de innebär för lösningar av uppgifter, inte att man lär sig hur man ska lösa typproblem. Eleverna jag gjorde uppgiften med tyckte den var tråkig och att det var svårt att veta vad man ska skriva. Det är svårt att förklara för andra (lärarutbildningen är inte 5 år utan en anledning) men man lär sig så mycket av att göra det och får chansen att se saker på nya sätt. Skönt att man ger sådana uppgifter på nationella prov, de ger liknande uppgifter en starkare ställning. Inser såklart i svårigheterna i bedömningen av uppgiften som riskerar bli ytlig och jämförande. Skriftliga prov är alltså inre rätt forum. Fel åtgärd är att rationalisera bort uppgiften, utmaningen ligger i att ge liknande uppgifter rätt sammanhang. Ser fram emot den dag jag ställs inför dessa utmaningar, det är väl bara sådär 4 år kvar.

På återhörande

Mattanterna

Dagen började med lektion med 8:orna. Det gick bra. Vi delade in dem i grupper och lät dom arbeta med en fundera- och diskuterasida i boken. Det var lite gnäll i början med en gruppindelning som inte var som dem redan satt sig. Efter att ha stått på sig så arbetade dem otroligt bra. Det är min övertygelse att det är bra att blanda arbetsformer, gruppkonstellationer och förhållningssätt. Det är ändå unika individer som har lika unika behov. Det är en balansgång mellan att vara bestämd och flexibel. Nu kommer orden tillbaka till mig, vänligt men bestämt.

Imorgon ska jag fortsätta med min begreppsundersökning, sen måste jag lämna enkäten om datorerna, allt börjar dra ihop sig. Kan inte förstå att det snart är slut.

Resten av inlägget är en hyllning till skolans hjältar. Fantastiska människor som gör arbetet på skolan möjligt. Jag talar naturligtvis om mattanterna. Ska man kanske inte använda det ordet? Jo, eller om det har blivit negativt laddat så är det dags att ta tillbaka titeln och vara stolt över den. Min praktikskola har kanske dom bästa mattanterna i världen. Nu är inte det statiska underlaget för ett sådant uttalande tillräckligt, men efter dessa tre veckor är det den upplevelsen jag har. De försöker så hårt och lyckas ofta göra vin av vatten. En skolmåltid får inte kosta många kronor och ändå lyckas man göra kalaskäk, detta gör en näst intill religiös. Eleverna har ibland svårt att förstå vidden av mattenternas arbete och hur bra dem är på det. Alla förstår att vi behöver energi för att arbeta och att vi får det via maten, men jag tror ibland att vi tar det för självklart och då får inte mattanterna den uppskattning de verkligen förtjänar. Ett enormt tack till mattanter i allmänhet och de på min praktikskola i synnerhet. Helt underbart att ni finns.

På återhörnade

Undervisning höjdpunkten i läraryrket

Idag hade jag två egna lektioner. Jag har haft många lektioner förut, men det var ändå något speciellt med dessa. De var mina första två på högstadiet som lärarstudent. Min gode vän A menade att VFU skulle stå för vilken fruktansvärd upplevelse och när jag har berättat om min praktik har jag fått kommentarer som: är de inte läskigt, och hur klarar du det? Jag måste erkänna att det var lite pirrigt. Hur det gick, ja det får ni fråga J eller kolla om åttorna kan tiopotenser och grundpotensform samt om niorna är bättre på geometri. Det kändes ganska bra, grunden till det är nog att jag förberett mig noga inför lektionerna, har försökt hitta relevanta uppgifter och verkliga befolkningssiffror (de gör sig bra i grundpotensform). Det är verkligen ingen lätt sak att undervisa, det finns miljoner saker jag kan förbättra för att få fram de perfekta lektionerna. Det är detta som gör läraryrket till det utmanande och roliga yrke som det faktiskt är. Hur man ska undervisa är en "dold kunskap" som till mångt och mycket kommer med erfarenhet snarare än teoriinlärning. Det går inte att bara beställa en Hermodskurs i undervisning och bli den perfekta läraren.

Jag blir dock mycket ledsen när jag hittar artikel efter artikel nu i samband med den pågående avtalsrörelsen mellan lärarna och Sveriges kommuner och landsting. SKL vill införa 40-timmars veckor istället för de 35+10 timmar som lärare har idag (35 timmar arbetsplatsförlagd och 10 timmar som man ansvarar för själv). Detta är ytterliggare ett steg i att sänka lärarnas status, litar man inte på lärare? Grunden i undervisning och läraryrket är engagemang, vilja och glädje. Varför vill SKL göra allt för att förstöra möjligheterna till de hörnstenarna? Många lärare jobbar mer än de 45 timmar de har idag, inte för att tillfredsställa arbetsgivaren utan för eleverna. Det krävs otroligt mycket arbete och tid för att förbereda lektioner, reflektera över sitta arbete, rätta och bedöma elever. Det går inte att bara gå in och riva av en lektion och tro att det blir kvalitativ undervisning. Som min bekantas läkarkompis trodde att man gör samma sak år ut och år in som lärare är helt ute och cyklar. Det är visserligen sant att ett år efter man har haft en lektion om ett visst avsnitt så kanske det avsnittet kommer igen, men då med en helt annan elevgrupp med nya individer som ser saker på sina unika sätt. Detta kräver tid och reflektion. Det kan kännas fånigt att bråka om fem timmar hit eller dit, men man glömmer en viktig poäng. Det är viktigt att man litar på sina anställda. Ge de anställda frihet under ansvar. Dessutom finns det en stark oro att om det blir mer arbetsplatsförlagd arbetstid kan detta komma att utnyttjas av skolledningen som ålägger lärarna med mer undervisningstid. När ska då prov rättas, konferenser hållas, fortbildning ske och förberedelser göras? Det är dags att vi tar dessa frågor på allvar. Vill vi ha bra utbildning för våra elever är det viktigt att vi har bra lärare. En förutsättning för det är justa arbetsvillkor. Fortsätter utvecklingen på den bana som SKL har slagit in på så kommer nog jag behöva byta spår igen och bli civilingenjör, och det vill varken ni eller jag.

På återhörande

Tyst i klassen

Enligt den ryske pedagogik teoretikern Vygotskij sker lärande i hög grad i ett sociokulturellt samspel mellan elev och omgivning. Detta ställer stora krav på lärare att ansvara för ett gott arbetsklimat. Detta verkar vara ett måndagstema att jag tänker på situationen i klassrummet. Kan det vara så att det är lite stökigare i klasserna på måndagar, precis efter helgen? Eleverna kommer tillbaka, många har inte sett varandra sen i fredags och tänk vad mycket som kan ha hänt hela lördagen och söndagen. Det känns som en plausibel teori. Det är så lätt att förlora en klass. Har man en genomgång, någon som inte förstår så man försöker förklara igen, då är det himla lät att andra hörnet vänder sig om och börjar prata om annat. Återigen har man att kämpa mot de kreativa elevernas tankar, det är tuffa motståndare. Ett sätt är att förbereda sig väl, anknyta till verkligheten, ha något roligt, oväntat att koma med. Det är lätt att skriva, svårt att genomföra, men skulle det vara lätt skulle alla vara lärare. Det gäller för läraren att bygga upp en auktoritet, den förutsätter ömsesidig respekt. En tanke jag fick är att gemensamt med eleverna sätta upp regler som gäller i klassrummet. Det är förlätt att snacka bort lektioner. Observera nu att detta inte är taget från någon enskild lektion utan en samlad upplevelse över min egen studietid, andras upplevelser, mina vikariat och min praktik. Som jag skrivit förut så är läraren en ledare. Det gäller att kunna anpassa ledarskapet efter eleverna, hur mycket styrning de behöver är beroende på ålder, uppgift, gruppsammansättning och säkert till och med dagsform. Det är en av sakerna som är så himla spännande med läraryrket, ingen dag är sig lik och det är hela tiden ett samspel mellan elever, kollegor och kunskapsinnehåll.

Måndagar betyder också datorforskare. Lika roligt och intressant att samtala med henne. Idag hade jag tänkt på att datorerna ställer krav på miljön. Efter en lång dag så kom vi in till klassrummet och det var nersläkt för att det skulle visas med projektorn. Man kände hur tröttheten växte inom en, som tur var så tändes det ganska snabbt igen. Belysningen är inte anpassad att växla mellan projektor och tavla, och arbeta med datorer och papper och penna. Nu befinner vi oss i ett väldigt stort rum med stor luftvolym, men vad händer om man tar in 30 datorer i ett litet klassrum, är ventilationen dimensionerad för den värme som datorerna alstrar, det är ofta man kommer in i stora datorsalar och luften är varm och lite kvävande. reflektioner i skärmarna är också något som man kan tänka sig blir ett problem. Dessa stod även nämnda i en av de rapporter jag har läst som datorforskaren har tipsat mig om. Det är viktigt att man i början börjar fundera på dessa saker, för att göra datorerna rättvisa när de ska visa vad de går för i lärandesituationer.

Nu hinner jag inte skriva mer, ska förbereda mina lektioner tills imorgon.
På återhörande

Skolvaktmästaren

Jag hade egentligen inte tänkt att skriva på helgen, men jag kan inte låta bli. Har idag fullgjort min vaktmästartjänst på en gymnasieskola i innerstaden. Den är öppen på helger för elever att öva på sina musikinstrument. Det fick mig att tänka på rollen som vaktmästare.

Vad är en vaktmästare. Enligt Wikipedia är: "Vaktmästare en titel för arbetare eller lägre tjänsteman som har till uppgift att sköta olika sorters sysslor". Det är en bra beskrivning. Men till detta kommer att vaktmästare i skolan ofta får en roll utöver att hålla med materiell och byta glödlampor. Man får vara den där extra vuxna som elever kan hänga med, vara polare med och prata med, ibland till och med om det som är jobbigt. Detta varierar säkert mellan skola till skola och mellan vaktmästare och vaktmästare. Det är fantastiskt roligt att vara vaktmästare på söndagar, framförallt eftersom de elever som kommer är återkommande och jag känner många av dem till namn.

Yrkeskategorin får ofta stryka på foten i besparande tider, men betänk då att det inte bara är hustomten som försvinner utan även den där trygga vuxna elever kan anförtro sig till. Har ni någon vaktmästare ni kommer ihåg? Nu när jag rannsakar mig själv så har jag starka minnen av vaktmästaren på min högstadieskola, Bosse. Han var sådär snäll och trevlig som man vill att vaktmästare skall vara.

Nej nu ska jag läsa och sova, imorgon börjar den sista veckan på praktiken. Vad som händer med bloggen sen har jag ingen aning om, vad tycker ni?

På återhörande

Som stormen river öppet hav

Eftermiddagen spenderades på gymnasiemässan. Det var otroligt givande, men jag är helt slut. Jag har förkovrat mig i framtidens arbetsmarknad, och sammanfattningsvis kan man säga att det finns en uppsjö av arbetsplatser för en blivande lärare.

Började med att besöka min gamla gymnasieskola tillika arbetsplats. Som vanligt ett kärt återseende, även fast jag inte kände igen så många av eleverna då många gick i ettan och dem har jag inte haft äran att få undervisa än. Vill framförallt tacka Y för att hon var villig att diskutera mina reflektioner som väcktes under min rundvandring på mässan. Ett försök till sammanfattning av detta kommer nedan, men jag vill på förhand förvarna att jag är ganska trött, men vi får se hur det går.

Jag lämnade Stockholms stads gula hörn och gav mig ut i myllret av montrar och foldrar. Här fanns, privata skolor, internatskolor, kommunala skolor (från kranskommunerna) och friskolor. Helt enkelt en herrans massa skolor. Så mycket foldrar, och information, hur ska en niondeklassare kunna välja bland allt detta? Har man den mognadsgrad som gör att man kan se bakom den fina fasad och påkostade marknadsföring som många skolor har? Vet man vad man vill göra med sitt liv när man är 15 år? Kunde dock med lättnad konstatera att godiset lyste med sin frånvaro, så det enkla trick att bjuda på godis var det ingen skola som försökte locka med.

Bland dom kommunala skolorna kan jag väl ta min praktikskola som exempel. Måste säga att dem gjorde en väldigt bra jobb att presentera sig själva, jag upplevde montern lika välkomnande och varm som mitt mottagande första dagen på praktiken. En sak som var lite orättvis var dock att niornas första fråga när de gick runt var intagningspoäng, i deras värld är det tydligen intagningspoängen som mäter hur bra en skola är. Min praktikskola har vid senaste intagningen tagit in alla som sökt, det gör att man inte kan tala om intagningspoäng. Vad säger intagningspoängen egentligen? Varför är samhället så himla fokuserade på betyg? Den fantastiska killen bakom disken på mitt favoritcafé berättade nyss att han har 19,6 från gymnasiet och vill bli läkare. Hans 19,6 är inte värda ett dugg. Som tur är finns möjligheten att komma in på högskoleprovet och intervju så nu hoppas både han och jag på det, skulle gärna se honom som läkare. Det har blivit sånt fokus på betyg. Skolan är till för att elever ska utvecklas och skaffa sig kunskap, inte bara skaffa sig betyg, eller?

Längre in i lokalen hittade jag min systers gamla gymnasieskola i den lilla stad vi växte upp i. En lärare kände igen hennes namn. Det är en friskola, en friskola som fungerar väldigt bra, har funnits länge och verkligen gör en kluven i friskoledebatten. Problemet blir när friskolor är vinstintresserade, har diskutabla syften, sätter betyg på bevekelsegrunder som inte är acceptabla och konkurrerar ut kommunala skolor, att detta är verkligheten är tyvärr den bistra sanningen. Något nytt för mig var att nu börjar stora bygg- och industriföretag starta egna gymnasieskolor. Ett industriföretag väljer att anställa sina elever. De får en tillsvidareanställning med lön från dag ett. Ingångslönen är 4500 kr/månad och efter examen är lönen uppe runt 17 000kr/månad. Vad händer om det blir fler finansiella kriser? Jag blir lite orolig över utvecklingen. Inte för det att jag inte tror att det kan bedrivas bra undervisning, men för det att jag inte tycker att vi har tänkt igenom och gemensamt beslutat hur vi vill ha det. Vad är okej och inte? Personligen vill jag har en oberoende skola vars syfte är att utbilda och utveckla demokratiska samhällsmedborgare, jag tycker inte att kommersiella krafter har någon större plats. Det är klart att precis som en rektor påpekade att det är viktigt att skolan är anknuten till verkligheten och VPU, praktik och andra inslag är väldigt positiva och önskvärda, men då som just inslag. Vilka företag och organisationer ska få driva skolor och i vilka syften? Ska skolorna konkurrera med varandra? Jag blir bekymrad över utvecklingen.

Ett väldigt roligt inslag var när jag hälsade på rektor/verksamhetschef för en internatskola i Värmland. Min bild av internatskolor i allmänhet och den i synnerhet bekräftades till mångt och mycket. "Pojkarna" som han också presenterade var väldigt artiga och det är ett viktigt inslag i deras fostran. Rektor framhöll dock att elevuppfostran och dylikt som vissa romaner har handlat om inte är önskvärda på skolan. Han såg sigsjälv som en VD för ett företag och bedrev skolan som ett sådant. Eftersom det är ett internat kostar det att vara inackorderad, 120 000 kr per termin är vad det i runda slängar går på. Utbildning och skola skall vara kostnadsfri och tillgänglig för alla. Hur sjutton ska man kunna motivera att det ska kosta 120 000 kronor i mat och logi för en termin i de värmländska skogarna? 20 000 i månaden? Behöver jag jämföra det med lönenivåer för sjuksköterskor för att påvisa det absurda eller klarar ni den matematiken själva?

Summa summarum, otroligt tankeväckande. För det första: Är det bra med så mycket val? För det andra så vill jag trycka på är att det är viktigt att vi börjar samtala om hur vi vill ha svensk utbildning, vilka aktörer ska finnas, vilka incitament för att driva skolor ska vara acceptabla? Vi måste bestämma oss innan valen är gjorda åt oss, för det är det jag tycker håller på att hända, alla spelar fritt utan tydliga regler.

Nu tar jag helg och återkommer på måndag
På återhörande

Lugnet före stormen

Det har varit en väldigt lugn dag, alla nior har varit på gymnasiemässan. Jag ska dit med min handledare imorgon, det kan vara bra att spana in den framtida arbetsmarknaden.

Den lugna dagen har gjort att jag och J har kunnat förbereda nästa veckas lektioner, det ska bli så himla kul, det blir cirkeldiagram med ettorna på gymnasiet, tiopotenser med åttorna och sammanfattning med niorna.

Idag fortsatte jag med att motivera formeln för derivatan till potensfunktioner genom att härleda derivaten till x^3 med hjälp av derivatans definition. Hur det gick? jag vet inte, det får ni fråga eleverna.

Det har varit väldigt mycket privata tankar idag, så det var tur att det var en av dom mindre händelserika dagarna.

Det blev ett kort inlägg idag igen.
På återhörande

Olyckor...

...Händer så lätt. Känslan när det har gått åt skogen är svår att beskriva, det är en krypande känsla som börjar i magen och rör sig uppåt, den värmer kroppen på sin väg upp och gör allt för att komma ut. Ut kommer den som stön, suckar, skrik, runda ord, tårar, gråa hår eller ibland allt på en gång. Att elever får dessa känslor i skolan är helt naturligt då de spenderar runt en tredjedel av en vardag i skolan. Idag träffade jag elever med sådana känslor, försökte trösta, eller ja, trösta, vad gör man när en person är förtvivlad, nedstämd, ledsen? Jag tror, det är min högst personliga teori, ni får gärna kommentera, det bästa sättet är att bara visa att man finns och bryr sig så kan personen få använda ens trygga närvaro som personen önskar. Lärarrollen har ju två sidor precis som myntet. Dels kunskapsuppdraget son innebär att vi nationellt ställer upp kunskapsmål som vi vill att eleverna ska ha uppnått efter genomförd utbildning. Dels en "fostrande" roll som ska vara med och stödja eleverna i deras utveckling som människor och demokratiska samhällsmedborgare. Detta går hand i hand med att eleverna har två ansikten, dels som studerande som ska skapa kunskap och dels som utvecklande individer. Jag finner det självklart att dessa två roller är minst lika viktiga och det är himla kul att få inblick i den mer "fostrande", jag är inte nöjd med termen fostrande, men jag kommer inte på något annat, hoppas ni förstår vad jag menar. Lärare är otroligt viktiga vuxna i elevernas värld och det är ett otroligt ansvar. Jag är väldigt intresserad av att lära mig mer om detta, har funderat mycket på att läsa till lite psykologi, vi får se om jag inte kan få in det i min utbildning.


För övrigt så har vi nu bestämt att jag och J ska undervisa en del i nästa vecka. Det ska bli så himla roligt. Vi ska ha en lektion i 8:an en i nian och en på gymnasiet var. Kommer rapportera hur det har gått. Jag har glömt att skriva om att jag redan har hållit i en genomgång. Det var i trean på gymnasiet som jag gick igenom derivatans definition. Jag tänkte diskutera derivata med några av dem eleverna som del i VFU-uppgiften från mateatikdidaktikkursen, så det får väl bli en liten utvärdering hur min genomgång gick, skämt å sido. Det gick bra, tror jag, det är svårt att veta, hur ska man veta om man lyckas som lärare? Hur värderar man sin arbetsinsats. Läraryrket är ganska ensamt på det sättet, man har inga kollegor som man kan få feedback från sådär direkt. Som vanligt har jag gått från praktiken med fler frågor än svar, men jag ser det bara som positivt, det ger mig alla möjligheter att veta var jag vill utvecklas och vad jag intresserar mig för.

På återhörande
PS. Ni är lit dåliga på att kommentera måste jag säga DS.

TIsdag

Idag väcktes massor med tankar. Det började i lärarrummet efter dagens första kopp kaffe. Ämnet: Det blir vanligare att skolor söker få nöjda kunder togs upp. Jag blev helt paff, nöjda kunder? vadå kunder? Det finns inga kunder i skolan, det finns elever och i viss mån deras föräldrar. Skolan är ett kollektivt ansvar som staten är ytterst ansvarig för. Nu är det så olyckligt att Göran Persson lyckades få skolan att bli en kommunal angelägenhet, det var ett stort misstag, men debatten om att återinföra skolan direkt under statligt styre börjar väckas och det välkomnar jag varmt. Men tillbaka till kunder i skolan. Håller vi på att göra skolan till ett kommunalt (borde vara statligt) företag, ska vi göra som vi gör med alla andra statliga företag att sälja ut dem? Hallå, stopp! Stanna, tänk, gör inget förhastat. Skolan har vissa problem och det finns stora förbättringar att göra inom skolvärlden, men lösningen är inte att se skolan som ett företag och elever som kunder. Vi har tillsammans ett kollektiv ansvar att göra svensk skola bättre, målet måste väl ändå vara att svensk skola ska bli bäst. Jag tror inte att det är genom att privatisera och föra in ett företagartänk. Är det någon som har synpunkter eller tankar?

En annan sak som kom upp idag var en elev i åttan som undrade varför dom läste matematik över huvudtaget. "Varför läser vi matte? varför slutar man inte läsa det i 6:an, då kan man ju allt man behöver". Det är nyttigt att ställa sådana frågor, man ska vara kritisk och ifrågasätta, dock på ett konstruktivt sätt. Nu ska jag redogöra för mina tankar om varför jag tycker matematik är ett av de viktigaste ämnena i skolan och förtjänar verkligen titeln kärnämne. Det är klart att till viss del så behöver den verkliga världen de fyra räknesätten, men hur är det med gymnasiematematiken. Jag kan erkänna att lösa andragradsekvationer kanske inte behövs i det dagliga livet, men poängen med matematik är att träna den analytiska förmågan och det logiska tänkandet som matematik faktiskt gör. Att träna dessa förmågor är en viktig del att kunna bli goda samhällsmedborgare som har möjlighet att deltaga i den allmänna debatten. Det är en demokratiskt skyldighet att lär sig matematik. Avsnitten om statistik med mera är så självskrivna som viktiga att vara bevandrad i så jag ordar inte mer om det.
Vad anser ni om matematikens roll i skolan?

Dagens inlägg blev mycket politiskt, kanske för att jag har börjat läsa lite andra politiska bloggar och blivit inspirerad. Nu ska jag sätta mig och läsa lite vetenskapliga artiklar om bärbara datorer i skolan.

På återhörande

It's just another manic Monday...

Men jag önskar definitivt inte att det var söndag.

Det är himla roligt att vara tillbaka. Började veckan med att vara på lärare 3:s lektion. Det slog mig vilka olika metoder det finns att hålla god ordning och stämning i klassen. Jag är imponerad av lärare 3:s sätt, det beskrivs väldigt bra med adverben vänligt men bestämt. Att kunna vinna mark som ledare i klassrummet kräver en trygghet i sin läraridentitet, att man har en uthärdbar arbetsbelastning och att man mår bra. Det första mötet med eleverna tror jag är kritiskt i uppbyggnaden av den respekt och auktoritet en lärare bör få och ha av eleverna, den, precis som vänskap, vårdar sig inte själv utan det krävs aktiva handlingar och det är ett ständigt pågående arbete. Vänligt men bestämt, de orden etsar sig lite fast, jag tycker om dem riktigt mycket. Jag tror mycket på att ha en vänskaplig relation med eleverna men som är mellan elev och lärarroll inte den privata personen bakom läraren. Precis som skolledare måste ta sitt ledaransvar när det gäller undervisning så måste lärare ta rollen som arbetsledare i klassrummet. Är det då läraren som är ansvarig för att det finns ett gott arbetsklimat under lektionerna? En uppgift som många gånger kan kännas övermänsklig.

Prov, detta ständiga inslag i skolan. Tankarna om prov aktualiserades i och med att jag fick sätta igång ett prov idag. Har man många klasser blir det många prov. Hur bra är prov? Finns det några alternativ? Matematik är ett traditionellt "provämne". Det går inte att komma ifrån att prov är en väldigt effektiv examinationsform men jag tycker det skulle vara spännande att börja undersöka alternativ. Är det någon som har erfarenheter eller idéer om alternativ till prov?

Datorforskaren var med på en matematiklektion igen, pratade med henne att jag skulle knyta an min VFU-uppgift till hennes arbete, vi kom fram till att det var ganska svårt för vi hade olika vinklar, men hon visade mig två intressanta artiklar som handlade om bärbara datorer i skolan, så de ska jag förkovra mig i. Tänkte att jag sitter kvar på skolan och läser så jag kommer nog hem ganska sent. Det var en himla bra lektion med Geogebra för övrigt, den behandlade vinklar. Det blir väldigt tydligt med en dynamisk programvara där man kan dra och vrida och att alla kan prova själva.

Det få vara allt för idag
På återhörande

En tredjedel avklarad

Nu är första veckan avklarad.
Som ni har läst har det varit ett vecka full av intryck. Mitt huvud är fyllt med tankar, funderingar, undringar och aha-upplevelser. Det känns behövligt med lite helg för att ladda om.
Känner mig ganska trött så jag tror att detta får bli ett väldigt kort inlägg.

Trevlig helg
Hörs på måndag

Huvudräkning

Det är inte lätt att undervisa. Jag läste i Birgitta Kullbergs bok "Etnografi i klassrummet" att det inte går att lära något till någon, alla måste lära sig själva. Det ligger mycket i det, man måste vilja lära sig och göra sig mottaglig, sedan kan läraren bara vara ett stöd i denna inlärning. Detta betonar vikten i motiveringen av elever. Ytterliggare tillkommer svårigheten att det finns lika många sätt att lära på som det finns elever, det gäller att ha förmågan att individanpassa undervisningen. Anledningen till dessa rader är väl att det förekommit lite känslor av tillkortakommanden. Det gäller dock inte att misströsta utan att ta lärdom och motiveras att lära sig nya metoder och utvecklas som pedagog. Det är fantastiskt vilket tillfälle till gemensam utveckling skolan är, lärare stödjer elever i deras utveckling och vice versa.

Men vad är nu anledningen till min rubrik. Ja, idag talade vi återigen om miniräknare och huruvida eleverna kan ställa upp multiplikation av flersiffriga tal. Detta inspirerade oss att göra ett minitest, eleverna i nian fick i slutet av lektionen lösa en uppgift på respektive räknesätt utav de fyra. Det gick bra. Samma sak upprepades i trean på gymnasiet. Vi begick dock det stora misstaget att göra uppgifterna lite svårare och några fler till gymnasisterna, så det går väl inte riktigt att jämföra. Jag har inte hunnit rätta gymnasieelevernas uträkningar än, men man kan konstatera att de behövde betydligt längre tid. Jag får återkomma när jag rättat, och vi kanske hinner köra testet i fler klasser. Det fick oss dok att inse komplexiteten i att forska inom detta ämne, det var jättesvårt att välja uppgifter och tänka på alla faktorer för att få rättvisande resultat, och som sagt borde i ha kört precis samma uppgifter i alla klasser, men men, man lär sig alltid något nytt.

Imorgon är sista dagen på första veckan. Herre gud vad tiden har gått fort, den tenderar ju att göra det när man har roligt.

På återhörande

Datorer och barnkonventioner

Det här blir bara mer och mer spännande. Idag kom det en datorforskare som ska följa upp implementeringen av de bärbara datorer varje elev fått i anslutning till det "ett till ett"-projekt som genomförs i skolan. Jag skall under min praktik här genomföra en undersökning om något valt problemområde. I min grupp, valde vi att studera hur lärare lär ut. I detta finns förstås hur lärare använder hjälpmedel och det vore rent av korkat att inte ta tillfället i akt att med hjälp av den här datorforskaren se hur datorerna används i undervisningen. Detta har dock skapat problemet att jag fått göra om lite planer i sista minuten, men det känns det värt. Geometriavsnittet i A-kursen har precis börjat och datorerna har fått ta en stor del av det. Förra gången introducerades geogebra och idag var det lite mer geogebra och arean på olika stora byggnader mättes via google earth. Det är väldigt intressant att se dessa för mig nya inslagen i matematikundervisningen.

Annat idag som fått mig att tänka är elevers räknetekniker och tankebanor. "Lirar man boll" som folk hemma på söder skulle uttrycka sig kan man väl platsa i korpen eller några av de högre divisionerna, men för att spela i allsvenskan krävs mer teknik som bollkontroll osv. Jag vet ärligt talat inte varför jag tar sportexempel, jag är ju varken intresserad eller så bevandrad i ämnet. Men jag och J drog ändå analogin mellan det och räknetekniker. Finns det begränsningar i räknandet om man räknar på vissa sätt? Hur mycket ska läraren styra hur man tänker? Praktiken väcker så mycket frågor, tur att jag har J, mina handledare, min svarta bok och bloggen som plats att ge utlopp för dessa.

Det sista jag tänkte nämna var cafécollegiet, det är en stund på onsdageftermiddagar då samtliga lärare träffas och fikar. Det är så skönt att komma till en plats där fikat har en naturlig och viktig roll. Här har skolledningen och lärare chans att föra fram information. Idag var det några lärare som hade varit på en föreläsning med anledning av barnkonventionens 20-årsdag den 20 november som tog till orda efter skolledningen. Sverige har fått lite kritik från FN att även vi har att jobba med när det gäller barnkonventionen, varför har vi tex inte infört den i lagboken som man gjort i Norge. Det var mycket givande och inspirerande att lyssna på dessa lärare, nu har jag dock ännu mer att läsa vid sidan av kurslitteraturen.

På återhörande

Dag nummer två.

Det känns så skönt att bli så väl mottagen och omhändertagen att man känner sig som hemma redan dag nummer två. Dagen har bjudit på fyra lektioner samt studieverkstad där eleverna får jobba själva med matte och fysik och lärarna finns tillgängliga för stöd. Lektionerna var med två nior, en åtta och en trea på gymnasiet. Jag kanske inte har sagt det att skolan har både ett högstadium och ett gymnasium. Detta gör att lärarna undervisar lite på båda utbildningsnivåerna. Det är stor skillnad på en åtta och en trea på gymnasiet, det är väldigt lärorikt att se det.

Kunskapsmässigt har jag bråkat mest med tankarna om bråk. Hur går det till att man sommaren mellan högstadiet och gymnasiet helt förtränger bråkräkningen och att det är stört omöjligt att lära sig hantera det igen? Åttorna och niorna är betydligt bättre på bråk än gymnasisterna. Jag misstänker att miniräknaren är en bov i dramat. Eleverna är helt beroende av sina miniräknare, det blir ett stort handikapp. Varför ska man kunna hantera bråk då? Ja dels är väl de definitivt en av dom delarna i matematiken som faktiskt praktiskt tillämpas i livet utanför skolan, sen underlättar det så otroligt mycket i förståelsen av matematiken på gymnasiet om man slapp trilskas med bråktalen. Ska det vara omöjligt att behålla bråkkunskaperna från högstadiet även upp på gymnasiet? vad tror ni?

Det andra som mina tankar fokuserats kring idag är miljön i klassrummet. Det är lätt att koncentrationen tappas, att elever fokuserar på, datorer, klasskompisarna, lunchen, gårdagens fest. Det är mycket som är intressantare än lärarens genomgång eller talen i boken? Hur ska man göra undervisningen intressant och rolig och hur ska man hålla en god stämning där lärande sker. Antar att det är detta som min lärarutbildning ska hjälpa mig att finna svar på, men det känns bra att redan från början börja fundera och problematisera detta.

Jag vill be om ursäkt att inlägget kommer ganska sent och inte är så uttömmande men jag är otroligt trött. Så nu ska jag sova, det kommer bli en lång dag imorgon med.

Godnatt

Den första dagen.

Den första dagen, den största dagen, det får mig osökt att tänka på ett citat av Karin Boye:
"Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den största dagen, är en dag av törst"
08:50 rullade Saltsjöbanan in på den station som ligger i närheten av skolan. Spänningen och nervositeten var förvånansvärt liten. Tror det beror på att vi är två, att min kursare finns för att dela intrycken, upplevelserna och diskutera dessa känns tryggt. Vi traskade in tillsammans med ett gäng elever. Vi skulle möta våran handledare vid 9:30 vid expeditionen, det var tydligt skyltat så vi kom snabbt dit. Väl där måste vi ha sett något förvirrade ut vilket är ganska naturligt när man utforskar ny mark för vi fick snabbt vänlig hjälp att hitta till lärarrummet, där fanns det kaffe att lugna sig lite med, gott! I fikarummet blev vi sedermera upphittade av vår handledare som trots den sena informationen från respektive kurs var väl förberedd med scheman för de tre lärare vi kommer få möjlighet att följa (dom får beteckningarna 1, 2, 3). Det ska bli oroligt spännande att få möjlighet att följa tre lärare, tre perspektiv på undervisnning och lärare, trots allt så att syftet är att jag ska hitta min läraridentitet som kommer vara lika unik som jag.

Arbetet började in medias res, skönt att bli så väl mottagna och direkt får sätta igång med det vi är här för. Vi följde med lärare två och träffade våran första klass, en SP1:a. Det känns så himla roligt att komma in i undervisningssammanhang igen. Jag känner mig verkligen hemma i ett klassrum. Vi följde också lärare ett under ett längre matematikpass med en naturklass. Det jag fastnade för under båda dessa lektioner var datorerna. Vi hade fått reda på att de som började ettan nu är med om ett "ett till ett" projekt vad det gäller datorer, så varje elev har sin egen bärbara dator. Detta var både nytt för mig och min kursare. Vilka möjligheter. Tänk alla program man kan implementera i undervisningen, lättillgängligheten till all information på internet, den ökade möjligheten till kommunikationen och distribution av meddelanden och material mellan lärare och elever och mellan elever. Det finns dock alltid två sidor av ett mynt. Datorerna ställer stora krav på att men lär eleverna källkritik, att det finns regler om användningen samt att datorn kan vara otroligt uppmärksamhetsslukande. Det känns som ett sammanträffande att jag har gått och funderat om bloggandet och därigenom har väckt tankar om vad datorer och internet har för plats i skolan och så hamnar jag mitt i detta projekt, spännande! Här ser jag väldigt gärna att alla som läser funderar lite på hur informationssamhället påverkar skolan och vad internet och datorer har för plats i densamma. Ni får gärna kommentera eller skriva mail.

Nu blir det lite mer privat dagbok och förberedelser inför imorgon.

På återhörande

Att blogga eller att icke blogga, det är frågan.

Nu har jag bestämt mig, det blir en blogg om praktiken på en gymnasieskola i Saltsjöbaden. Det bör väl nämnas att VFU står för verksamhetsförlagd utbildning men att jag hädanefter kommer kalla det för praktik. Varför en blogg? Det har jag funderat många gånger och jag vill tacka alla mina vänner som jag fått ventilera frågan med. Syftet med bloggen är att jag ska ha ett forum att skriva ner mina tankar och funderingar om praktiken som jag vill diskutera. Det kan inte nog understrykas hur gärna jag ser att läsarna till bloggen kommenterar det jag skriver och kommenterar det som står i kommentarerna, jag vill att det ska bli mer ett diskussionsforum än en blogg. Som komplettering till bloggen kommer jag föra en alldeles egen dagbok om praktiken där anteckningar som inte passar sig för publicering på internet kommer att hamna. En annan anledning till bloggen är att jag vill prova på bloggandet som fenomen och prova det i skolans värld. Den första frågan alla kan ställa sig är: Är blogg något som ska/bör ingå i skolans värld? på vilket sätt?
Jag ser en massa fördelar och förhoppningar till kommunikation som en blogg kan medföra samtidigt som det finns en skeptisk sida till publicering på internet. Det ska bli spännande att prova detta.

Här följer en kort presentation om mig och bakgrund till praktiken. Jag heter Freddy Grip och går Civilingenjör- och lärarprogrammet (CL) på KTH. Jag har läst Teknisk fysik i två år innan jag nu i höstas bytte till CL. Anledningen till att jag bytte var det faktum att jag nu har bestämt mig att jag vill bli lärare. Efter genomgångna studier kommer jag bli behörig lärare med tillräckliga ämneskunskaper i matematik och fysik. Jag har provat på att vara lärare lite gran genom att jag vikarierat på Södra Latins gymnasium. Det har varit fantastiskt och jag har i princip bara goda erfarenheter av läraryrket. Tillsammans med dem som började läsa CL nu i höstas går jag en matematikdidaktikkurs och en kurs som heter Läraruppdraget och det professionella lärarskapet 1. Dessa båda kurser bjuder på sammanlagt tre veckors praktik. Jag har blivit placerad på Samskolan i Saltsjöbaden tillsammans med min kursare J. Jag har så sett fram emot praktiken och nu är den äntligen här. Tanken och syftet med praktiken är att vi ska få prova på att undervisa, genomföra två små studier, ett om hur elever uppfattar ett valt matematiskt begrepp och en om en annan mer allmän frågeformulering om lärarrollen. Jag återkommer om dessa uppgifter i kommande inlägg.

Jag hoppas detta har varit ett informativt inledande inlägg. Som sagt så tveka inte att skriva ner frågor, funderingar, kommentarer, tankar och synpunkter.

På återhörande