Undervisning höjdpunkten i läraryrket

Idag hade jag två egna lektioner. Jag har haft många lektioner förut, men det var ändå något speciellt med dessa. De var mina första två på högstadiet som lärarstudent. Min gode vän A menade att VFU skulle stå för vilken fruktansvärd upplevelse och när jag har berättat om min praktik har jag fått kommentarer som: är de inte läskigt, och hur klarar du det? Jag måste erkänna att det var lite pirrigt. Hur det gick, ja det får ni fråga J eller kolla om åttorna kan tiopotenser och grundpotensform samt om niorna är bättre på geometri. Det kändes ganska bra, grunden till det är nog att jag förberett mig noga inför lektionerna, har försökt hitta relevanta uppgifter och verkliga befolkningssiffror (de gör sig bra i grundpotensform). Det är verkligen ingen lätt sak att undervisa, det finns miljoner saker jag kan förbättra för att få fram de perfekta lektionerna. Det är detta som gör läraryrket till det utmanande och roliga yrke som det faktiskt är. Hur man ska undervisa är en "dold kunskap" som till mångt och mycket kommer med erfarenhet snarare än teoriinlärning. Det går inte att bara beställa en Hermodskurs i undervisning och bli den perfekta läraren.

Jag blir dock mycket ledsen när jag hittar artikel efter artikel nu i samband med den pågående avtalsrörelsen mellan lärarna och Sveriges kommuner och landsting. SKL vill införa 40-timmars veckor istället för de 35+10 timmar som lärare har idag (35 timmar arbetsplatsförlagd och 10 timmar som man ansvarar för själv). Detta är ytterliggare ett steg i att sänka lärarnas status, litar man inte på lärare? Grunden i undervisning och läraryrket är engagemang, vilja och glädje. Varför vill SKL göra allt för att förstöra möjligheterna till de hörnstenarna? Många lärare jobbar mer än de 45 timmar de har idag, inte för att tillfredsställa arbetsgivaren utan för eleverna. Det krävs otroligt mycket arbete och tid för att förbereda lektioner, reflektera över sitta arbete, rätta och bedöma elever. Det går inte att bara gå in och riva av en lektion och tro att det blir kvalitativ undervisning. Som min bekantas läkarkompis trodde att man gör samma sak år ut och år in som lärare är helt ute och cyklar. Det är visserligen sant att ett år efter man har haft en lektion om ett visst avsnitt så kanske det avsnittet kommer igen, men då med en helt annan elevgrupp med nya individer som ser saker på sina unika sätt. Detta kräver tid och reflektion. Det kan kännas fånigt att bråka om fem timmar hit eller dit, men man glömmer en viktig poäng. Det är viktigt att man litar på sina anställda. Ge de anställda frihet under ansvar. Dessutom finns det en stark oro att om det blir mer arbetsplatsförlagd arbetstid kan detta komma att utnyttjas av skolledningen som ålägger lärarna med mer undervisningstid. När ska då prov rättas, konferenser hållas, fortbildning ske och förberedelser göras? Det är dags att vi tar dessa frågor på allvar. Vill vi ha bra utbildning för våra elever är det viktigt att vi har bra lärare. En förutsättning för det är justa arbetsvillkor. Fortsätter utvecklingen på den bana som SKL har slagit in på så kommer nog jag behöva byta spår igen och bli civilingenjör, och det vill varken ni eller jag.

På återhörande