Bloggens pånyttfödelse

Kära läsare!
När bloggen startades november 2009 så skrev jag en presentation av mig, det finns all anledning att revidera den: Jag heter Freddy Grip och går Civilingenjör- och lärarprogrammet (CL) på KTH. Jag har läst Teknisk fysik i två år innan jag hösten 2009 bytte till CL. Anledningen till att jag bytte var det faktum att jag nu har bestämt mig att jag vill bli lärare. Efter genomgångna studier kommer jag bli behörig lärare med tillräckliga ämneskunskaper i matematik och fysik. Jag har provat på att vara lärare ganska mycket genom att jag vikarierat och haft egna grupper på Södra Latins gymnasium och Globala gymnasiet i Stockholm. Nu börjar jag på min långa praktik som sträcker sig från dagens datum fram till terminens slut. Då min tidigare skola inte är ansvarig för gymnasiedelen sedan 1 juli 2010 så har jag flyttat helt min VFU till Nacka gymnasium, ska bli spännande att lära känna en ny skola.

När bloggen startade skrev jag om mina tre första veckor som lärarkandidat. Nu två år senare ska jag ha min långa praktik. Det roliga är att den grupp jag träffade då 2009 när de gick i ettan är den grupp jag kommer undervisa nu denna gång. I bloggen kommer jag skriva om stort och smått, högt och lågt som jag finner intressant med läraryrket och Skolsverige. Kommentera gärna och gör detta till en dialogisk kommunikation mellan er som läser och mig som skriver.

Jag har fått ett fantastisk bemötande här på skolan med eget skrivbord, egen dator (det är klart att jag var nere hos IT-avdelningen frågade och låg på, men sådan är jag). Det känns verkligen som alla förutsättningar för en givande praktik finns och efter dagen enhetsmöte med skolledningen och kollegierna i den enhet min handledare tillhör så finns en uppsjö av ämnen att skriva om också, men det kommer i sinom tid.

Hoppas ni vill följa mina förhoppningsvis kloka och intressanta betraktelser under min långa praktik.

Vänligen
Kandidaten Freddy Grip

Vilken dag!

Det blev varmt i hjärtat när jag återsåg skolan som jag fått äran att göra min verksamhetsförlagda utbildning på. Det var inga problem att kvittera ut nycklar och det var kära hälsningar i fikarummet. Den här dagen kändes dock speciell, känslan förstärktes säkert av att jag var i kostym. Denna dag skulle jag inte bara vara i min lärarroll, utan även ta rollen som EU:s ministerråds sekretariat. Min praktikskola var nämligen denna dag arrangör för EU:s ministerråds klimatmöte 2009. Den ansvariga läraren M hade pyntat så fint i korridoren med flaggor och hon hade köpt dricka och jordnötter till förminglet. Vi pratade ihop oss med personen från GRUL som för dagen var fru mötesordförande.

Jag satte mig bakom inskrivningsdisken som var iklädd en EU-flagga. Delegaterna började komma. Det var roligt att se att alla verkligen klätt upp sig, allt för att göra denna dag och detta rollspel lyckat. De skrev in sig, registrerade varsin dator, fick landskyltar och började prata ihop sig i sina delegationer. De var 2-4 elever i varje delegation och antalet delegationer uppgick till 13.

Kvart över tio öppnades plenisalen och delegationerna intog sina platser. Fru ordförande öppnade mötet och invigningstalade gjorde kommissionär Margot Wallström (Eller ja, M gjorde en mycket uppskattad tolkning av Margot Wallström). Alla delegationer höll därefter varsitt inledningstal. Blev imponerad över många av talen, vissa var på originalspråk med delagatmedlemmar som tolk medan andra var bara på svenska. Många var välgenomarbetade och väl framförda. Fru ordförande gick därefter igenom mötesreglerna och släppte ordet fritt. När klubban slog i bordet och ordet släpptes fritt, kände jag lite oro, vad ska hända nu? kommer eleverna våga säga något? Jag skulle aldrig behövt vara orolig, de skötte det så bra, begärde ordningsfråga och öppnade för allmän debatt. Här ställde sig delegation efter delegation och pratade vitt och brett om klimatpåverkan och lagförslag. Det är klart det var lite skakigt i början med reglerna om replik, fråga och ytterligare ordningsfrågor, men med fru ordförande vid klubban var detta ett minimalt problem, och eleverna lärde sig otroligt snabbt. Vipps, så hade förhandlingarna pågått i en och en halv timme och det var mötets mening att ta lunch på 60 minuter. Hallå? var tog tiden vägen?

Vi lunchade i skolmatsalen, och det var trevligt att få forma tankarna kring dagens intryck med M och fru ordförande. Vi hoppades att delegationerna efter lunchen skulle väcka lite sakdebatt och kanske rösta om något lagförslag. Eleverna hade upenbarligen samma önskan och eftermiddagen präglades av sakdebatter om specifika lagförslag. Två lagförslag togs till votering men avslogs. Den ena på grund av för få delegationer var för och den andra för att för många av de delegationer med stort antal röster var emot. Det fanns ett för dagen uträknat viktningssystem i enlighet med det som finns i Ministerrådet. Voteringen kunde följas på projektor. Det väcktes mycket känslor under voteringen och lobbandet för förslagen vilket är försåtligt. Klockan 15 begärdes att mötet skulle ajourneras.

Som rubriken skriver vilken dag. Det var så himla roligt att se alla elever som hade förberett sig och försökte ge allt för att få till stånd bra förhandlingar. Jag var så full av intryck när jag gick därifrån och kan bara tänka mig hur utvecklande det måste ha varit för eleverna. Anledningen till att man blir lärare är just när man kan se elevers utveckling, och idag såg man det på ett konkret sätt. Det är dagar som denna som man känner att det inte finns något bättre yrke än läraryrket. Nu har M gjort ett kanonjobb med förberedelserna, det måste ha varit ett tungt lass att dra, men hon ska vara så nöjd med resultatet. Denna typ av aktiviteter är ett så himla trevliga inslag i skolan, det ska verkligen premieras. Jag vill tacka eleverna för att deras aktiva deltagande, M och fru ordförande för ett väl utfört arbete, denna dag är otroligt minnesvärd och har utvecklat mig mycket inför min framtida yrkesroll.

Nu får vi se när vi hörs igen.
Vänligen
Freddy Grip

Sista dagen

Nu är stunden kommen, nycklar ska lämnas tillbaka, intyg har erhållits och det är dags att säga adjö för den här gången. Eller?

Efter att ha hållit ytterligare en matematik A lektion, temat var statistik och framförallt cirkeldiagram, tog jag och J del av två presentationer. Dels om Svenska skolan i Paris, eleverna här ges möjlighet att gå tvåan på en Svensk skola utomlands, och dels om det kommande rollspelet som ska genomföras nästa fredag. Rollspelet på fredag verkar otroligt spännande och givande. Det är organisationen GRUL som är en del av Göteborgsregionens Kommunalförbund som på uppdrag från Internationella programkontoret har en EU satsning och i det ingår att på 10 skolor ha EU-rollspel. Min skola har den förmånen att vara en av skolorna där ett EU-rollspel skall gå av stapeln. Tanken är att eleverna skall simulera ett ministermöte om klimat. De är tilldelade ett land de skall representera och får tid att söka information, skriva lagförslag och tal. På fredag spelas detta upp och hur det går, vet ingen. Det är så spännande så jag knappt kan bärga mig. Har pratat med ansvarig lärare på skolan och har möjlighet att hjälpa till med förberedelser och annat. Detta kommer tyvärr innebära att jag missar fredagens seminarium. Jag är otroligt kluven, men som det känns nu vill jag inte missa chansen till rollspelet. Har tagit kontakt med min seminarieledare för råd. GRUL fokuserar på upplevelsebaserat lärande. Det är mycket intressant. Det framhålls ofta att desto fler sinnen vi stimulerar under inlärning desto bättre befästs kunskapen. Att ibland göra liknande aktiviteter känns otroligt berikande. Även om det är pirrigt för eleverna att vara med om liknande övningar så är det min starka övertygelse att det är väldigt stimulerande. Kunskaperna sätts i sitt sammanhang, och man får träna på att göra anföranden och uppträda på sätt som inte hör till vardagen.

Några av er kanske undrar hur lektionen gick som jag nyss nämnde i förbifarten. Jag tycker det gick bra. Använde mig av min macbook och gjorde cirkeldiagram i Numbers (Mac OS motsvarighet till Excel). Återigen blir det himla mycket roligare om man har tid och möjlighet att förbereda sig. Undervisningshavet är så oändligt stort, det är bara på med sydvästen och ut och fiska upp mer spännande arbetsmoment och vinklar än redan använda.

Vid lunchbordet pratades lite skolpolitik. Sammanfattningsvis ville jag framhålla att: hur ska man få elever, lärare och andra samhällsaktörer att känna sig motiverade att verka i och känna tilltro till svensk skola om inte regeringen visar ett stort intresse? Jag tycker inte att det är att visa intresse om man inte tar tag i saken. För upp skolan på nationell statlig nivå, öka finansieringen till verksamhet och löner samt satsa på ett kvalitativt snarare än kvantitativt utbildningsväsende.

Med dessa ord vill jag tacka trogna läsare. Hoppas vi hörs igen. Det har varit otroligt givande att få uttrycka sina tankar och funderingar här. Till alla er på min praktikskola vill jag framföra mina varmaste lyckönskningar. Till min handledare och de lärare vi har fått följa vill jag säga att jag har uppskattat tiden på min praktik så otroligt mycket. Kommer sakna er massor, men misströsta icke, vi ses snart igen, kanske till och med på fredag.

Väl mött
Freddy Grip

Näst sista dagen

Nu har alla tre praktikveckor nästan gått. Det är jobbigt att i den vardagliga kontakten med alla elever, lärare och annan personal behöva väva in ett: hej då, vi kanske inte ses förens i vår. Nu ska jag inte bli sentimental, det är ju en hel dag kvar. Dagarna är så fulla och händelserika så många av dem kan kännas som veckor, eller man kan i alla fall efter en vanlig vardag vara trött som efter en vecka.

Idag har jag börjat genomföra en enkät om datoranvändandet, ska börja bearbeta materialet ikväll. Vid första anblick verkar det slående likt de rapporter jag läst från både USA och Falkenberg där det framhålls att eleverna är på det hela taget positiva till en egen bärbar dator men att de själva upplever datorerna som störande och ibland för frestande så att de börja surfa privat. Är glatt överraskad att de i Falkenberg hade vett nog att ge eleverna varsin macbook, medan vi längre norrut fortfarande är kvar i PC träsket. När ska vi bli starka nog att trotsa Microsoftlobbyn och våga upphandla vettiga datorer? Skämt å sido, resultaten av enkäterna är spännande och sätter verkligen, tycker jag fingret på kärnan problemet, att datorerna kommer in utan att man förberett det med kringutrustning, regler och strategier. Tyvärr ett inte allt för ovanligt förhållningsätt i Sverige, att man tar itu med problemen först när de blivit problem.

När jag inte ägnat min tid åt enkäter så har jag fortsatt diskutera derivata med lite elever. De har fått lösa en uppgift på det Nationella provet i Matematik C VT 1996.

Uppgift 11:
En kompis till dig, som läser samma mattekurs som du, kommer fram till dig och
säger ”Jag fattar inte ett dugg av det här med derivata”.
Hjälp din kompis genom att förklara vad derivata är.
Förklara så utförligt du kan och på så många sätt du kan.
Du ska inte härleda eller beskriva deriveringsreglerna (4p)

En väldigt spännande uppgift tycker jag. Den är nära anknuten till det som står i kursmålen: att kunna förklara och åskådliggöra begreppet derivata.
Det hela handlar om förmågan att kunna föra matematiska samtal. Vi har ett problemfokuserat lärande, men det blir farligt om matematikkunskaper bara blir att samla på sig receptlösningar för att kunna hantera problem. Syftet med matematiken tycker jag är att träna den analytiska förmågan och det görs endast då man förstår begreppen och vet vad de innebär för lösningar av uppgifter, inte att man lär sig hur man ska lösa typproblem. Eleverna jag gjorde uppgiften med tyckte den var tråkig och att det var svårt att veta vad man ska skriva. Det är svårt att förklara för andra (lärarutbildningen är inte 5 år utan en anledning) men man lär sig så mycket av att göra det och får chansen att se saker på nya sätt. Skönt att man ger sådana uppgifter på nationella prov, de ger liknande uppgifter en starkare ställning. Inser såklart i svårigheterna i bedömningen av uppgiften som riskerar bli ytlig och jämförande. Skriftliga prov är alltså inre rätt forum. Fel åtgärd är att rationalisera bort uppgiften, utmaningen ligger i att ge liknande uppgifter rätt sammanhang. Ser fram emot den dag jag ställs inför dessa utmaningar, det är väl bara sådär 4 år kvar.

På återhörande

Mattanterna

Dagen började med lektion med 8:orna. Det gick bra. Vi delade in dem i grupper och lät dom arbeta med en fundera- och diskuterasida i boken. Det var lite gnäll i början med en gruppindelning som inte var som dem redan satt sig. Efter att ha stått på sig så arbetade dem otroligt bra. Det är min övertygelse att det är bra att blanda arbetsformer, gruppkonstellationer och förhållningssätt. Det är ändå unika individer som har lika unika behov. Det är en balansgång mellan att vara bestämd och flexibel. Nu kommer orden tillbaka till mig, vänligt men bestämt.

Imorgon ska jag fortsätta med min begreppsundersökning, sen måste jag lämna enkäten om datorerna, allt börjar dra ihop sig. Kan inte förstå att det snart är slut.

Resten av inlägget är en hyllning till skolans hjältar. Fantastiska människor som gör arbetet på skolan möjligt. Jag talar naturligtvis om mattanterna. Ska man kanske inte använda det ordet? Jo, eller om det har blivit negativt laddat så är det dags att ta tillbaka titeln och vara stolt över den. Min praktikskola har kanske dom bästa mattanterna i världen. Nu är inte det statiska underlaget för ett sådant uttalande tillräckligt, men efter dessa tre veckor är det den upplevelsen jag har. De försöker så hårt och lyckas ofta göra vin av vatten. En skolmåltid får inte kosta många kronor och ändå lyckas man göra kalaskäk, detta gör en näst intill religiös. Eleverna har ibland svårt att förstå vidden av mattenternas arbete och hur bra dem är på det. Alla förstår att vi behöver energi för att arbeta och att vi får det via maten, men jag tror ibland att vi tar det för självklart och då får inte mattanterna den uppskattning de verkligen förtjänar. Ett enormt tack till mattanter i allmänhet och de på min praktikskola i synnerhet. Helt underbart att ni finns.

På återhörnade

Undervisning höjdpunkten i läraryrket

Idag hade jag två egna lektioner. Jag har haft många lektioner förut, men det var ändå något speciellt med dessa. De var mina första två på högstadiet som lärarstudent. Min gode vän A menade att VFU skulle stå för vilken fruktansvärd upplevelse och när jag har berättat om min praktik har jag fått kommentarer som: är de inte läskigt, och hur klarar du det? Jag måste erkänna att det var lite pirrigt. Hur det gick, ja det får ni fråga J eller kolla om åttorna kan tiopotenser och grundpotensform samt om niorna är bättre på geometri. Det kändes ganska bra, grunden till det är nog att jag förberett mig noga inför lektionerna, har försökt hitta relevanta uppgifter och verkliga befolkningssiffror (de gör sig bra i grundpotensform). Det är verkligen ingen lätt sak att undervisa, det finns miljoner saker jag kan förbättra för att få fram de perfekta lektionerna. Det är detta som gör läraryrket till det utmanande och roliga yrke som det faktiskt är. Hur man ska undervisa är en "dold kunskap" som till mångt och mycket kommer med erfarenhet snarare än teoriinlärning. Det går inte att bara beställa en Hermodskurs i undervisning och bli den perfekta läraren.

Jag blir dock mycket ledsen när jag hittar artikel efter artikel nu i samband med den pågående avtalsrörelsen mellan lärarna och Sveriges kommuner och landsting. SKL vill införa 40-timmars veckor istället för de 35+10 timmar som lärare har idag (35 timmar arbetsplatsförlagd och 10 timmar som man ansvarar för själv). Detta är ytterliggare ett steg i att sänka lärarnas status, litar man inte på lärare? Grunden i undervisning och läraryrket är engagemang, vilja och glädje. Varför vill SKL göra allt för att förstöra möjligheterna till de hörnstenarna? Många lärare jobbar mer än de 45 timmar de har idag, inte för att tillfredsställa arbetsgivaren utan för eleverna. Det krävs otroligt mycket arbete och tid för att förbereda lektioner, reflektera över sitta arbete, rätta och bedöma elever. Det går inte att bara gå in och riva av en lektion och tro att det blir kvalitativ undervisning. Som min bekantas läkarkompis trodde att man gör samma sak år ut och år in som lärare är helt ute och cyklar. Det är visserligen sant att ett år efter man har haft en lektion om ett visst avsnitt så kanske det avsnittet kommer igen, men då med en helt annan elevgrupp med nya individer som ser saker på sina unika sätt. Detta kräver tid och reflektion. Det kan kännas fånigt att bråka om fem timmar hit eller dit, men man glömmer en viktig poäng. Det är viktigt att man litar på sina anställda. Ge de anställda frihet under ansvar. Dessutom finns det en stark oro att om det blir mer arbetsplatsförlagd arbetstid kan detta komma att utnyttjas av skolledningen som ålägger lärarna med mer undervisningstid. När ska då prov rättas, konferenser hållas, fortbildning ske och förberedelser göras? Det är dags att vi tar dessa frågor på allvar. Vill vi ha bra utbildning för våra elever är det viktigt att vi har bra lärare. En förutsättning för det är justa arbetsvillkor. Fortsätter utvecklingen på den bana som SKL har slagit in på så kommer nog jag behöva byta spår igen och bli civilingenjör, och det vill varken ni eller jag.

På återhörande

Tyst i klassen

Enligt den ryske pedagogik teoretikern Vygotskij sker lärande i hög grad i ett sociokulturellt samspel mellan elev och omgivning. Detta ställer stora krav på lärare att ansvara för ett gott arbetsklimat. Detta verkar vara ett måndagstema att jag tänker på situationen i klassrummet. Kan det vara så att det är lite stökigare i klasserna på måndagar, precis efter helgen? Eleverna kommer tillbaka, många har inte sett varandra sen i fredags och tänk vad mycket som kan ha hänt hela lördagen och söndagen. Det känns som en plausibel teori. Det är så lätt att förlora en klass. Har man en genomgång, någon som inte förstår så man försöker förklara igen, då är det himla lät att andra hörnet vänder sig om och börjar prata om annat. Återigen har man att kämpa mot de kreativa elevernas tankar, det är tuffa motståndare. Ett sätt är att förbereda sig väl, anknyta till verkligheten, ha något roligt, oväntat att koma med. Det är lätt att skriva, svårt att genomföra, men skulle det vara lätt skulle alla vara lärare. Det gäller för läraren att bygga upp en auktoritet, den förutsätter ömsesidig respekt. En tanke jag fick är att gemensamt med eleverna sätta upp regler som gäller i klassrummet. Det är förlätt att snacka bort lektioner. Observera nu att detta inte är taget från någon enskild lektion utan en samlad upplevelse över min egen studietid, andras upplevelser, mina vikariat och min praktik. Som jag skrivit förut så är läraren en ledare. Det gäller att kunna anpassa ledarskapet efter eleverna, hur mycket styrning de behöver är beroende på ålder, uppgift, gruppsammansättning och säkert till och med dagsform. Det är en av sakerna som är så himla spännande med läraryrket, ingen dag är sig lik och det är hela tiden ett samspel mellan elever, kollegor och kunskapsinnehåll.

Måndagar betyder också datorforskare. Lika roligt och intressant att samtala med henne. Idag hade jag tänkt på att datorerna ställer krav på miljön. Efter en lång dag så kom vi in till klassrummet och det var nersläkt för att det skulle visas med projektorn. Man kände hur tröttheten växte inom en, som tur var så tändes det ganska snabbt igen. Belysningen är inte anpassad att växla mellan projektor och tavla, och arbeta med datorer och papper och penna. Nu befinner vi oss i ett väldigt stort rum med stor luftvolym, men vad händer om man tar in 30 datorer i ett litet klassrum, är ventilationen dimensionerad för den värme som datorerna alstrar, det är ofta man kommer in i stora datorsalar och luften är varm och lite kvävande. reflektioner i skärmarna är också något som man kan tänka sig blir ett problem. Dessa stod även nämnda i en av de rapporter jag har läst som datorforskaren har tipsat mig om. Det är viktigt att man i början börjar fundera på dessa saker, för att göra datorerna rättvisa när de ska visa vad de går för i lärandesituationer.

Nu hinner jag inte skriva mer, ska förbereda mina lektioner tills imorgon.
På återhörande