Nu har alla tre praktikveckor nästan gått. Det är jobbigt att i den vardagliga kontakten med alla elever, lärare och annan personal behöva väva in ett: hej då, vi kanske inte ses förens i vår. Nu ska jag inte bli sentimental, det är ju en hel dag kvar. Dagarna är så fulla och händelserika så många av dem kan kännas som veckor, eller man kan i alla fall efter en vanlig vardag vara trött som efter en vecka.
Idag har jag börjat genomföra en enkät om datoranvändandet, ska börja bearbeta materialet ikväll. Vid första anblick verkar det slående likt de rapporter jag läst från både USA och Falkenberg där det framhålls att eleverna är på det hela taget positiva till en egen bärbar dator men att de själva upplever datorerna som störande och ibland för frestande så att de börja surfa privat. Är glatt överraskad att de i Falkenberg hade vett nog att ge eleverna varsin macbook, medan vi längre norrut fortfarande är kvar i PC träsket. När ska vi bli starka nog att trotsa Microsoftlobbyn och våga upphandla vettiga datorer? Skämt å sido, resultaten av enkäterna är spännande och sätter verkligen, tycker jag fingret på kärnan problemet, att datorerna kommer in utan att man förberett det med kringutrustning, regler och strategier. Tyvärr ett inte allt för ovanligt förhållningsätt i Sverige, att man tar itu med problemen först när de blivit problem.
När jag inte ägnat min tid åt enkäter så har jag fortsatt diskutera derivata med lite elever. De har fått lösa en uppgift på det Nationella provet i Matematik C VT 1996.
Uppgift 11:
En kompis till dig, som läser samma mattekurs som du, kommer fram till dig och
säger ”Jag fattar inte ett dugg av det här med derivata”.
Hjälp din kompis genom att förklara vad derivata är.
Förklara så utförligt du kan och på så många sätt du kan.
Du ska inte härleda eller beskriva deriveringsreglerna (4p)
En väldigt spännande uppgift tycker jag. Den är nära anknuten till det som står i kursmålen: att kunna förklara och åskådliggöra begreppet derivata.
Det hela handlar om förmågan att kunna föra matematiska samtal. Vi har ett problemfokuserat lärande, men det blir farligt om matematikkunskaper bara blir att samla på sig receptlösningar för att kunna hantera problem. Syftet med matematiken tycker jag är att träna den analytiska förmågan och det görs endast då man förstår begreppen och vet vad de innebär för lösningar av uppgifter, inte att man lär sig hur man ska lösa typproblem. Eleverna jag gjorde uppgiften med tyckte den var tråkig och att det var svårt att veta vad man ska skriva. Det är svårt att förklara för andra (lärarutbildningen är inte 5 år utan en anledning) men man lär sig så mycket av att göra det och får chansen att se saker på nya sätt. Skönt att man ger sådana uppgifter på nationella prov, de ger liknande uppgifter en starkare ställning. Inser såklart i svårigheterna i bedömningen av uppgiften som riskerar bli ytlig och jämförande. Skriftliga prov är alltså inre rätt forum. Fel åtgärd är att rationalisera bort uppgiften, utmaningen ligger i att ge liknande uppgifter rätt sammanhang. Ser fram emot den dag jag ställs inför dessa utmaningar, det är väl bara sådär 4 år kvar.
På återhörande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar